Artikel 41: Förhållande till mer långtgående bestämmelser

Ingenting i denna konvention skall inverka på bestämmelser som går längre vad gäller att förverkliga barnets rättigheter och som kan finnas i
(a) en konventionsstats lagstiftning; eller
(b) för den staten gällande internationell rätt.

Artikel 40: Straffprocess och kriminalvård

1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn som misstänks eller åtalas för eller befunnits skyldigt att ha begått brott att behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla för värdighet och värde, som stärker barnets respekt för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och som tar hänsyn till barnets ålder och önskvärdheten att främja att barnet återanpassas och tar på sig en konstruktiv roll i samhället.
2. För detta ändamål och med beaktande av tillämpliga bestämmelser i internationella instrument skall konventionsstaterna särskilt säkerställa att,
(a) inget barn skall misstänkas för eller åtalas för eller befinnas skyldigt att ha begått brott på grund av en handling eller underlåtenhet som inte var förbjuden enligt nationell eller internationell rätt vid den tidpunkt då den begicks;
(b) varje barn som misstänks eller åtalas för att ha begått brott skall ha åtminstone följande garantier:
(i) att betraktas som oskyldigt innan barnets skuld blivit lagligen fastställd;
(ii) att snarast och direkt underrättas om anklagelserna mot sig och, om lämpligt, genom sina föräldrar eller vårdnadshavare och att få juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp vid förberedelse och framläggande av sitt försvar;
(iii) att få saken avgjord utan dröjsmål av en behörig, oberoende och opartisk myndighet eller rättskipande organ i en opartisk förhandling enligt lag och i närvaro av juridiskt eller annat lämpligt biträde och, såvida det inte anses strida mot barnets bästa, särskilt med beaktande av barnets ålder eller situation, barnets föräldrar eller vårdnadshavare;
(iv) att inte tvingas att avge vittnesmål eller erkänna sig skyldig; att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot barnet samt att på lika villkor för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda; (v) att, om barnet anses ha begått brott, få detta beslut och beslut om åtgärder till följd därav omprövade av en högre behörig, oberoende och opartisk myndighet eller rättskipande organ enligt lag;
(vi) att utan kostnad få hjälp av tolk, om barnet inte kan förstå eller tala det språk som används;
(vii) att få sitt privatliv till fullo respekterat under alla stadier i förfarandet.
3. Konventionsstaterna skall söka främja införandet av lagar och förfaranden samt upprättandet av myndigheter och institutioner som är speciellt anpassade för barn som misstänks eller åtalas för eller befinnes skyldiga att ha begått brott och skall särskilt,
(a) fastställa en lägsta straffbarhetsålder;
(b) vidta åtgärder, då så är lämpligt och önskvärt, för behandling av barn under denna ålder utan att använda domstolsförfarande, under förutsättning att mänskliga rättigheter och rättsligt skydd till fullo respekteras.
4. Olika åtgärder som t ex vård, ledning och föreskrifter om till sin rådgivning, övervakning, vård i fosterhem, program för allmän utbildning och yrkesutbildning och andra alternativ till anstaltsvård skall finnas tillgängliga för att säkerställa att barn behandlas på ett sätt som är lämpligt för deras välfärd och är rimligt både med hänsyn till deras personliga förhållanden och till brottet.

Artikel 39: Rehabilitering

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp; tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning; eller väpnade konflikter. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.

Artikel 38: Skydd mot väpnade konflikter

1. Konventionsstaterna åtar sig att respektera och säkerställa respekt för regler i internationell humanitär rätt som är tillämpliga på dem i väpnade konflikter och som är relevanta för barnet.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa att personer som inte uppnått 15 års ålder inte deltar direkt i fientligheter.
3. Konventionsstaterna skall avstå från att rekrytera en person som inte har uppnått 15 års ålder till sina väpnade styrkor. Då rekrytering sker bland personer som fyllt 15 men inte 18 år, skall konventionsstaterna sträva efter att i första hand rekrytera dem som är äldst.
4 Konventionsstaterna skall i enlighet med sina åtaganden enligt internationell humanitär rätt att skydda civilbefolkningen i väpnade konflikter vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa skydd och vård av barn som berörs av en väpnad konflikt.

Artikel 37: Skydd mot tortyr och dödsstraff

Konventionsstaterna skall säkerställa att
(a) inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till frigivning får ådömas brott som begåtts av personer under 18 års ålder;
(b) inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller andra former av frihetsberövande av ett barn skall ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid;
(c) varje frihetsberövat barn skall behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Särskilt skall varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte anses vara till barnets bästa att inte göra detta och skall, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök;
(d) varje frihetsberövat barn skall ha rätt att snarast få tillgång till såväl juridiskt biträde och annan lämplig hjälp som rätt att få lagligheten i sitt frihetsberövande prövad av en domstol eller annan behörig, oberoende och opartisk myndighet samt rätt till ett snabbt beslut i saken.

Artikel 36: Skydd mot annat utnyttjande

Konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.

Artikel 35: Förhindrande av handel med barn

Konventionsstaterna skall vidta lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra bortförande och försäljning av eller handel med barn för varje ändamål och i varje form.

Artikel 34: Skydd mot sexuellt utnyttjande

Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra
(a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling;
(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet;
(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.

Artikel 33: Skydd mot narkotika

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder i upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen.

Artikel 32: Skydd mot ekonomiskt utnyttjande

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller äventyra barnets hälsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling.
2. Konventionsstaterna skall vidta lagstiftningsadministrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i upplysningssyfte för att säkerställa genomförandet av denna artikel. För detta ändamål och med beaktande av tillämpliga bestämmelser i andra internationella instrument skall konventionsstaterna särskilt
(a) fastställa en miniålder eller miniåldrar som minderåriga skall ha uppnått för tillträde till arbete;
(b) föreskriva en lämplig reglering av arbetstid och arbetsvillkor; (c) föreskriva lämpliga straff eller andra påföljder i syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av denna artikel.

Artikel 31: Vila och fritid

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.
2. Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.

Vore jag ett litet barn
Av: Verner Von Heidenstam

Vore jag ett litet barn,
då skulle jag gå ut och leka,
bygga mig en liten kvarn
och ro min lilla eka.

Mången vän, som här jagvann,
under vita lakan blundar,
och nu är jag en gammal man,
som sitter vid brasan och grundar.

Gåta, saga, jordedag,
ditt djup kan ingen loda.
Ännu samma barn är jag
och människorna goda.

Artikel 30: Minoritets- och urbefolkningsbarn

I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör en urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.

Artikel 29: Utbildning, syfte

1. Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
(a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga;
(b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
(d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar;
(e) utveckla respekt för naturmiljön
2. Ingenting i denna artikel eller i artikel 28 får tolkas så att det medför inskränkning i den enskildes och organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsanstalter, dock alltid under förutsättning att de i punkt 1 i denna artikel uppställda principerna iakttas och att kraven uppfylls på att undervisningen vid dessa anstalter skall stå i överensstämmelse med vad som från statens sida angivits som minimistandard.

Artikel 28: Utbildning, rätt till

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt,
(a) göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgängliga för alla;
(b) uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som följer efter grundutbildningen, innefattande såväl allmän utbildning som yrkesutbildning, göra dessa tillgängliga och åtkomliga för varje barn samt vidta lämpliga åtgärder såsom införande av kostnadsfri utbildning och ekonomiskt stöd vid behov; '
(c) göra högre utbildning tillgänglig för alla på grundval av förmåga genom varje lämpligt medel;
(d) göra studierådgivning och yrkesorientering tillgänglig och åtkomlig för alla barn;
(e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i överensstämmelse med denna konvention.
3. Konventionsstaterna skall främja och uppmuntra internationellt samarbete i utbildningsfrågor, särskilt i syfte att bidra till att avskaffa okunnighet och analfabetism i hela världen och för att underlätta tillgång till vetenskaplig och teknisk kunskap och moderna undervisningsmetoder. Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov.

Enligt FN arbetar 250 miljoner barn i världen. Nästan hälften av dem, 120 miljoner arbetar hela dagarna, varje dag, året runt.
Flertalet organisationer arbetar mot barnarbete. UNICEF bidrar varje år med ca 38 miljoner kronor till projekt för barns skolgång. .

Artikel 27: Levnadsstandard

1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.
2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling.
3. Konventionsstaterna skall i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och skall vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder, och bostäder.
4. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten och från utlandet. Särskilt i de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet bor i en annan stat än barnet skall konventionsstaterna främja såväl anslutning till internationella överenskommelser eller ingående av sådana överenskommelser som upprättande av andra lämpliga arrangemang.

Artikel 26: Social trygghet

1. Konventionsstaterna skall erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.
2. Förmånerna skall, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer som ansvarar för dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till varje annat förhållande som är av betydelse i samband med en ansökan om en sådan förmån från barnet eller för dess räkning

Krama mig ofta
Av: Stina Norén
Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.

Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.

Visa mig i handling vad respekt är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.

Tala om att jag duger just precis som jag är,
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.

Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor,
och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor!!!

Artikel 25: Översyn avseende omhändertagna barn

Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som har omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling av sin fysiska eller psykiska hälsa till regelbunden översyn av den behandling som barnet får och alla andra omständigheter rörande barnets omhändertagande.

Artikel 24: Hälsa och sjukvård

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.
2. Konventionsstaterna skall sträva efter att till fullo förverkliga denna rätt och skall särskilt vidta lämpliga åtgärder för att,
(a ) minska spädbarns- och barnadödligheten;
(b) säkerställa att alla barn tillhandahålls nödvändig sjukvård och hälsovård med tonvikt på utveckling av primärhälsovården;
(c) bekämpa sjukdom och undernäring, däri inbegripet åtgärder inom ramen för primärhälsovården, genom bl a utnyttjande av lätt tillgänglig teknik och genom att tillhandahålla näringsrika livsmedel i tillräcklig omfattning och rent dricksvatten, med beaktande av de faror och risker som miljöförstöring innebär;
(d) säkerställa tillfredsställande hälsovård för mödrar före och efter förlossningen;
(e) säkerställa att alla grupper i samhället, särskilt föräldrar och barn, får information om och har tillgång till undervisning om barnhälsovård och näringslära, fördelarna med amning, hygien och ren miljö och förebyggande av olycksfall samt får stöd vid användning av sådana grundläggande kunskaper:
(f) utveckla förebyggande hälsovård, föräldrarådgivning samt undervisning om och hjälp i familjeplaneringsfrågor.
3. Konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.
4. Konventionsstaterna åtar sig att främja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppnå det fulla förverkligandet av den rätt som erkänns i denna artikel. Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov.

Artikel 23: Handikappade barn

1. Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.
2. Konventionsstaterna erkänner det handikappade barnets rätt till särskild omvårdnad och skall, inom ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa att det berättigade barnet och de som ansvarar för dess omvårdnad får ansökt bistånd som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos andra som tar hand om barnet.
3. Med hänsyn till att ett handikappat barn har särskilda behov skall det bistånd som lämnas enligt punkt 2 i denna artikel vara kostnadsfritt, då så är möjligt, med beaktande av föräldrarnas ekonomiska tillgångar eller ekonomiska tillgångarna hos andra som tar hand om barnet och skall syfta till att säkerställa att det handikappade barnet har effektiv tillgång till och erhåller undervisning och utbildning, hälso- och sjukvård, habilitering, förberedelser för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling.
4. Konventionsstaterna skall i en anda av internationellt samarbete främja utbyte av lämplig information på området för förebyggande hälsovård och medicinsk, psykologisk och funktionell behandling av handikappade barn, innefattande spridning av och tillgång till information om habiliteringsmetoder, skol- och yrkesutbildning, i syfte att göra det möjligt för konventionsstater att förbättra sina möjligheter och kunskaper och vidga sin erfarenhet på dessa områden. Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov.

Artikel 22: Flyktingbarn

1. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn söker flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga förfaranden och oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon annan person, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i denna konvention och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, som nämnda stater tillträtt.
2. För detta ändamål skall konventionsstaterna,på sätt de finner lämpligt, samarbeta i varje ansträngning som görs av Förenta nationerna och andra behöriga mellanstatliga organisationer eller icke-statliga organisationer, som samarbetar med Förenta nationerna, för att skydda och bistå ett sådant barn och för att spåra föräldrarna eller andra familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte att erhålla den information som är nödvändig för att barnet skall kunna återförenas med sin familj. I så fall då föräldrar eller andra familjemedlemmar inte kan påträffas, skall barnet ges samma skydd som varje annat barn som varaktigt eller tillfälligt berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet med denna konvention.


Enligt FN:s flyktingkommissarie UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees) är omkring 20 miljoner människor i världen på flykt. Ca 40 % av dessa är barn, dvs runt 8 miljoner. Det är alltså nästan lika många som hela Sveriges befolkning.

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen). Enligt konventionen är en flykting en person som har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av:

• sin ras
• sin nationalitet
• sin religiösa eller politiska uppfattning
• sitt kön, sin sexuella läggning
• för att han eller hon tillhör en viss samhällsgrupp

År 2007 sökte 1264 ensamkommande flyktingbarn asyl i Sverige. De flesta från Irak, Somalia och Afghanistan.

På migrationsverkets hemsida (www.migrationsverket.se) under frågor och svar kan man hitta följande:

Följer Sverige barnkonventionen när vi utvisar barn?

Ja, vi följer Barnkonventionen som finns som en "portalparagraf" i Utlänningslagen. Vi menar att det inte alltid är bäst för barnet att stanna i Sverige – det bästa för barnet kan vara att återförenas med föräldrarna i hemlandet eller ett annat land.

Artikel 21: Adoption

Konventionsstater som erkänner och/eller tillåter adoption skall säkerställa att barnets bästa främst beaktas och skall,
(a) säkerställa att adoption av ett barn godkänns endast av behöriga myndigheter, som i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden och på grundval av all relevant och tillförlitlig information beslutar att adoptionen kan tillåtas med hänsyn till barnets ställning i förhållande till föräldrar, släktingar och vårdnadshavare och att, om så krävs, de personer som berörs har givit sitt fulla samtycke till adoptionen på grund av sådan rådgivning som kan behövas;
(b) erkänna att internationell adoption kan övervägas som en alternativ form av omvårdnad om barnet, om barnet inte kan placeras i en fosterfamilj eller adoptivfamilj eller inte kan tas om hand på lämpligt sätt i sitt hemland;
(c) säkerställa att det barn som berörs av internationell adoption åtnjuter garantier och normer som motsvarar dem som gäller vid nationell adoption;
(d) vidta alla lämpliga åtgärder för att vid internationell adoption säkerställa att placeringen inte leder till otillbörlig ekonomisk vinst för de personer som medverkar i denna;
(e) främja, där så är lämpligt, målen i denna artikel genom att ingå bilaterala eller multilaterala arrangemang eller överenskommelser och inom denna ram sträva efter att säkerställa att placeringen av barnet i ett annat land sker genom behöriga myndigheter eller organ.





"Vår egen ängel"
av Katarina Hulting

Det går en ängel igenom rummet och vi kan inte veta omden är från Kina eller Columbia eller från landet där långt bortom

Vår egen ängel kan vara svart den kan vara brun eller kanske vitden kan ha vingar eller en hatt huvudsaken är at den kommit hit

Det går en ängel igenom rummet som vi kan lyssna till en liten stundden kan berätta om livets gåtor om sånt som händer på jordens rund

Vår egen ängels mjuka röstden är vår egen favoritden kan ge styrka den kan ge tröst huvudsaken är att den kommit hit

Det går en ängel igenom rummetoch sprider leenden överalltden ger oss svar... om vi har frågor och sprider värme när det är kallt

Vår egen ängel ger oss rohär i vårt rum under sin visitden ger oss hopp, den kan ge oss trohuvudsaken är att den kommit hit

Artikel 20: Alternativ omvårdnad

1. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida.
2. Konventionsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativ omvårdnad för ett sådant barn.
3. Sådan omvårdnad kan bl a innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn. Då lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.

Följande artikel är hämtad från Dagens Nyheter

För fosterbarnen är livet preliminärt
Ungefär ett barn per skolklass har det så svårt att samhället någon gång under uppväxten övertar föräldrarnas ansvar. Tre fjärdedelar av dessa omhändertagna barn hamnar i fosterfamilj.

Just nu lever omkring 11.000 pojkar och flickor i Sverige som fosterbarn. De flesta växer upp med en stark känsla av osäkerhet, och den beror inte bara på att ursprungsfamiljen har brustit.
Fosterbarnen ska återförenas med de biologiska föräldrarna så snart som möjligt, det är grundtanken i den svenska lagstiftningen. Var sjätte månad eller oftare ska socialnämnden överväga om barnet behöver vara kvar i fosterfamiljen eller om han eller hon kan återföras till sin ursprungsfamilj.
Den eventuella tryggheten i fosterfamiljen varar alltså som längst ett halvår i taget.
Inte nog med det. Tre fosterbarn av fyra har omhändertagits med vårdnadshavarnas medgivande; föräldrarna kan när som helst lyfta bort barnet från fosterfamiljen.

- Många fosterbarn lever ett preliminärt liv. De bollas fram och tillbaka och vågar inte rota sig någonstans, säger Annelie Hed, fosterförälder sedan snart trettio år och ordförande i Familjevårdens centralorganisation, en förening för fosterföräldrar. Osäkerheten slår mot fosterföräldrarna också, påpekar Annelie Hed:
- Man måste vara beredd att släppa barnet ifrån sig när som helst. Det spelar ingen roll om man har hämtat det på BB och vårdat det i flera år och tagit det till sig som sitt eget barn - plötsligt ska ungen bara flyttas till en mamma som kanske har nyktrat till under en period. Jag tror att detta får många fosterföräldrar att omedvetet hålla igen lite på kärleken. Och det är ju förödande för anknytningen, den som är så viktig för barnets utveckling.
Ylva Gavell Söderström, fostermamma och vice ordförande i Familjevårdens centralorganisation, är också upprörd över hur samhället behandlar fosterbarnen:

- Vi har en väldigt stark föräldrarätt i Sverige. Föräldrarnas intressen väger nästan alltid tyngre än barnens behov. Jag vet flera fall där socialsekreteraren har använt barnet som lockbete för att få de drogberoende föräldrarna att skärpa sig. Så borde det inte få gå till.
Den bristande kontinuiteten i fosterbarnens liv syns tydligt i statistiken. Omkring varannan tonåring som placeras i fosterfamilj tvingas att flytta därifrån tidigare än vad det var tänkt, och i vart fjärde fall där fosterbarnsvården avbryts sker detta inom tre månader. Det visar en undersökning av Bo Vinnerljung och Marie Sallnäs, forskare i socialt arbete vid Socialstyrelsen och Stockholms universitet.

Riksdagen har gjort vissa försök att skapa större trygghet för fosterbarnen. Sedan över tjugo år stadgar föräldrabalken att fosterföräldrarna kan överta den juridiska vårdnaden "om det är uppenbart att det är bäst för barnet". Och för drygt tre år sedan skrevs en ny regel in i lagboken: när ett omhändertaget barn har levt i samma fosterfamilj i tre år - då ska socialnämnden "särskilt överväga" om det finns skäl att gå till tingsrätten och begära att vårdnaden flyttas från de biologiska föräldrarna till fosterföräldrarna.
Men enligt en utvärdering som Socialstyrelsen har låtit göra är det ovanligt att socialnämnden följer denna regel. Under år 2005 var det bara 56 av landets 290 kommuner som i något eller några fall agerade för en vårdnadsöverflyttning.
Varför så få? Jo, vissa kommuner har helt enkelt bristande rutiner, enligt Socialstyrelsens granskning. Andra hävdar att situationen i många fosterhem är alltför instabil och att många fosterbarn har en alldeles för svag anknytning till fosterföräldrarna - trots att de har bott hos dem i över tre år.

Socialtjänsten kan också ha andra skäl till att vilja undvika en vårdnadsöverflyttning, ett är att samhället förlorar insynen i barnets liv när fosterföräldrarna övertar vårdnaden.
Det finns ett problem till: många fosterföräldrar vågar eller vill inte överta vårdnaden. För det första kan stödet från socialtjänsten försämras eller försvinna, för det andra kan kommunen sänka den ekonomiska ersättningen.
Pengarna spelar en viktig roll inom ungdomsvården. Men det är de företag som driver privata ungdomshem som kan göra hyfsade vinster, inte de vanliga fosterföräldrarna.

Arvodet man får för att öppna sitt hem för ett fosterbarn är cirka 4.500 kronor per månad. Om barnet har stort vårdbehov kan arvodet höjas, som mest upp till cirka 9.800 kronor per månad. Därutöver får man ersättning för de ökade kostnader man har, och vill kommunen att man ska vara tjänstledig för att ta hand om ett extra vårdkrävande barn kan man få ersättning för förlorad arbetsinkomst.
Ingen blir alltså rik av att vara fosterförälder. Numera råder allvarlig brist på fosterhem i Sverige. Allt färre svenskar är beredda att åta sig det krävande uppdraget att ta hand om ett utsatt barn som när som helst kan försvinna ur familjens liv.
I England och USA har man valt en annan väg, där gör man adoptivbarn av fosterbarnen. De biologiska föräldrarna får visserligen stöd för att reda upp sin situation och börja fungera som ansvarstagande vårdnadshavare. Men om de inte lyckas inom ett visst antal månader - då ser myndigheterna till att barnet får en annan familj.

Sådana inhemska adoptioner är ytterst ovanliga i Sverige. Så borde det inte vara, enligt Elisabet Sandberg på Adoptionscentrum. Hon efterlyser ett systemskifte inom den svenska barnavården, och hon gör det bland annat med stöd av John Triseliotis, professor i socialt arbete vid universitetet i Edinburgh.
Han har granskat forskningen på området och dragit slutsatsen att adopterade barn känner mer av känslomässig trygghet, tillhörighet och allmänt välbefinnande när de går ut i vuxenlivet än ungdomar som har vuxit upp som fosterbarn.
- Varje fosterhemsplacering borde betraktas som en kortsiktig lösning, för den ger inte barnet någon långsiktig trygghet, säger Elisabet Sandberg. Om de biologiska föräldrarnas problem är så stora att man inte rimligen kan tro att de kommer att resa sig snart - då borde myndigheterna sätta ner foten och besluta om en permanent lösning för barnet. Det handlar ju om pojkar och flickor som behöver mer trygghet än andra barn - inte mindre!

För tonåringar bör man nog i de flesta fall nöja sig med att flytta över vårdnaden till fosterföräldrarna, tror Elisabet Sandberg. Men när det handlar om mindre barn borde man ha med adoption som en möjlig lösning, anser hon:
- Vi behöver kloka och modiga socialsekreterare som i första hand tänker på barnens bästa och vädjar till de biologiska föräldrarna att gå med på en adoption. De allra flesta föräldrar vill ju att barnen får växa upp i ett tryggt och stabilt hem.
- Och adoptionen kan ju vara öppen, vilket innebär att adoptivföräldrarna förbinder sig att låta barnet ha kvar kontakten med ursprungsfamiljen.

Gunvor Andersson, psykolog och professor i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund, har i många år forskat i fosterbarnens speciella situation. Och hon är inte lika säker på att adoption är en bra lösning.
- Idén om adoption bygger på drömmen att alla adoptivföräldrar är goda människor som klarar av att ta hand om barn med allvarliga problem.
- Men erfarenheten från England och USA visar att även adoptivbarn straffar ut sig. Det händer att adoptivföräldrar ger upp och att adoptivfamiljer spricker. Dessutom är det väldigt vanligt att adopterade barn får sin kontakt med ursprungsfamiljen helt och hållet avskuren - om de inte kan vara kvar i adoptivfamiljen står de helt ensamma i världen.

Det finns engelska och amerikanska experter som anser att den svenska modellen är bättre för många barn, påpekar Gunvor Andersson.
- Det är oerhört viktigt att barnet får ha kvar tråden till sitt ursprung och att fosterföräldrarna och de biologiska föräldrarna respekterar varandra och samarbetar. Om barnet ska bo kvar i fosterfamiljen i många år är det bäst att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna, och när detta sker får inte stödet från socialtjänsten minska. Det handlar ju trots allt om pojkar och flickor som från början har fler problem att hantera än andra, och de behöver både hjälp och lugn och ro, säger Gunvor Andersson.

Gert Svensson

Artikel 19: Skydd mot övergrepp

1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.

"Jag är rädd idag. Det känns som om jag har det värsta livet på jorden. Ingen vet vad som händer och jag vet inte vem jag ska kunna berätta det för? Jag bor hos min pappa varannan helg och då gör han saker man inte får göra med minderåriga. Jag känner mig ful och äcklig. Ibland säger jag till pappa att jag inte vill vara hos honom på helgerna, men då säger han att det är lika bra att jag flyttar till mamma för gott. Men då får jag ju inte se min pappa igen och jag vill ju bo hos båda två. Jag älskar ju honom även fast han gör så här. han gör det ju inte alltid. HJÄLP MIG SNÄLLLLLLA!!!!"

"Jag är 10 år och går i klass 4. Jag trivs jättebra i skolan och med mina kompisar men jag hatar att vara hemma. Min mamma blir lätt arg och då slåss hon.Hon kan slå mig i ansiktet och dra mig i armarna. Ibland låser hon in mig i mitt rum. Ibland måste jag äta upp maten fast det är mat jag hatar. Jag får skäll bara jag är en minut försenad. Det är jättesynd om henne för hon var inte så här förut! Tror ni att det finns något jag kan göra för att hjälpa henne? Svara snälla!"

Citaten är hämtade ur boken "Till BRIS från barn och ungdomar: Vad ska jag göra? En bok för föräldrar och andra viktiga vuxna"

Artikel 18: Uppfostran och utveckling

1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.
2. För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.
3. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.

Artikel 17: Massmediers roll

Konventionsstaterna erkänner den viktiga uppgift som massmedier utför och skall säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa. Konventionsstaterna skall för detta ändamål,
(a) uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt värde för barnet och i enlighet med andan i artikel 29;
(b) uppmuntra internationellt samarbete vad gäller produktion, utbyte och spridning av sådan information och sådant material från olika kulturer och nationella och internationella källor;
(c) uppmuntra produktion och spridning av barnböcker;
(d) uppmuntra massmedier att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos ett barn som tillhör en minoritetsgrupp eller en urbefolkning;
(e) uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 13 och 18.

Artikel 16: Rätt till privat- och familjeliv

1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.
2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.



De som alltid låter barn göra som de vill har fullständigt missförstått begreppet frihet. Det är direkt fegt att säga till sina barn: Gör som ni vill. Astrid Lindgren

Barn är den fattiges rikedom. Danskt ordspråk

Barn behöver förebilder och inte kritiker. Joseph Joubert

Barn är människor. Sedan blir de vuxna. Gert Udo Jerus

Barn är enastående varelser och det är vi som skall försöka efterlikna dem och inte tvärtom. Lone Dybkjær

Barn tänker inte på den tid som gått eller den tid som kommer. De njuter ögonblicket, vilket få av oss gör. Jean de La Bruyère

Barn behöver kärlek, särskilt när de inte förtjänar den. Harold S. Hulbert

Den som inga barn har, vet inte vad äkta kärlek är. Ordspråk från Italien

Artikel 15: Förenings- och församlingsfrihet

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till föreningsfrihet och till fredliga sammankomster.
2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) för skyddandet av folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter.

Artikel 14: Tanke-, samvets- och religionsfrihet

1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.
3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.

Idag var det Mikaelas tur att hålla ett litet föredrag om barnkonventionen. Denna gång för föräldrar och deltagare under teaterlägret som Södertälje Teateramatörer (STA) anordnar i samarbete med TELGE-koncernen

Artikel 13: Yttrande- och informationsfrihet

1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga
(a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; eller
(b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller den allmänna sedligheten.

Underst på bilden står det "barn har rätt att utrycka sin mening"

Artikel 12: Åsiktsfrihet och rätten till att bli hörd

1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.






Barnens Rätt I Samhället (BRIS) är en ideell organisation som verkar för att stödja barn som far illa. BRIS ska verka som en länk mellan barn, vuxna och samhälle och har barnkonventionen som en grundpelare i sitt arbete.

Inne på BRIS regionkontor Stockholm sprider sig en ombonad känsla, nästan som om det vore någons hem; en soffhörna, ett litet hemtrevligt kök.
– Vi vill skapa en trygg plats för våra jourare när de kommer hit, förklarar Michael Nordlund, en av de anställda på regionkontor Stockholm.

Totalt arbetar ca 600 frivilliga jourare på något av de 5 regionkontoren runt om i Sverige med att svara i telefon och på mejl. Barnens hjälptelefon och BRIS-mejlen får varje år ta emot ca 20 000 kontakter med barn och unga som far illa och mår dåligt. Gemensamma nämnare för nästan alla kontakter är ensamhet, relationer till kompisar och föräldrar samt en ökad frånvaro av vuxna i samhället.
- Men det är inte alltid som barn hör av sig för att de mår dåligt, berättar Michael. Vi har ett exempel på en flicka som ringde och berättade att hennes kanin fått ungar och att hon var jätteglad för det. Men sånt är också viktigt att vi lyssnar på, många som ringer vill bara prata med någon vuxen.
Något som är viktigt att framhålla är att de barn och ungdomar som hör av sig till oss är mycket modiga. Det krävs mycket mod att lyfta telefonen eller skicka iväg mejlet.

BRIS bedriver mycket arbete ute i skolorna där de informerar om sin verksamhet. I många fall får klasserna arbeta och fördjupa sig i barnkonventionen innan BRIS kommer och föreläser. Artikel 12 i konventionen; åsiktsfrihet och rätten att bli hörd, spelar en central roll i BRIS arbete för barn och ungdomar. Michael berättar att det har blivit mer påtagligt för BRIS att föräldrar ofta inte har tid att lyssna på sina barn. Det har även dragits in på elevhälsan i skolorna då kuratorn och skolsköterskan oftast är de tjänster som prioriteras bort när skolorna behöver spara pengar. Detta medför att behövlig hjälp flyttas ännu längre bort från de redan utsatta barnen. BRIS vill därför stärka elevhälsan samt öka vuxnas tillgänglighet för barnen.
- Barnen upplever att de oftast saknar inflytande i skolan och i kontakt med myndigheter, t ex i samband med vårdnadstvister. Om ett barn hör av sig till oss och berättar att han eller hon inte blir lyssnad på kan vi ibland ta kontakt med berörd myndighet och påpeka de bristerna som finns. Vi gör ca 50-100 stycken sådana ”uppdragssamtal” per år.
Michael påpekar också att det ofta förekommer brister i samordningen vad gäller barn som hamnat i kläm. Barnet blir slussad mellan olika personer och instanser, det borde kunna skötas på ett smidigare sätt.

Läs mer om BRIS arbete på www.bris.se

Artikel 11: Olovligt bortförande

1. Konventionsstaterna skall vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet.
2. För detta ändamål skall konventionsstaterna främja ingåendet av bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller anslutning till befintliga överenskommelser.

Med olovligt bortförande av barn avses framför allt då en förälder utan lov för med sig sitt barn till ett annat land. Hit hör också fall då en förälder olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter utgången av en umgängestid eller efter det att en domstol bestämt att den andra föräldern skall ha vårdnaden om barnet. I båda fallen är ändamålet att hindra den andra föräldern från att ha vårdnaden om barnet eller utöva umgängesrätt.

Nedan följer en artikel jag har hittat i tidningen BARN (2:2008)

Gränslös kärlek och ändlös kamp
Med internationell kärlek och fler äktenskap över gränserna följer också fler internationella vårdnadstvister. Striden om 7-åriga Kimberley Stark är ett exempel man kunnat följa i svenska media..
Det är alltid svårt att avgöra vad som är rätt eller fel i en vårdnadstvist, bara en sak är alltid säker - det är barnen som drabbas hårdast. I internationella tvister förlorar de nästan alltid närheten till den ena föräldern oavsett hur utgången blir. För föräldern innebär en förlust i vårdnadstvisten att man får svårt att umgås med sitt barn. Delad vårdnad är nästan otänkbart.

Den första frågan i en internationell vårdnadstvist är förstås i vilket land den ska avgöras. För föräldrarna är det en fördel att det blir i just det egna hemlandet. För att minska risken för att en förälder därför för bort sitt barn eller håller det gömt i samband med en vårdnadstvist tillkom Haagkonventionen nr 28, 1980. Den slår fast att vårdnaden alltid ska avgöras i det land där barnet stadigvarande bor.

Haagkonventionen säger att om en förälder under pågående vårdnadstvist rövar bort sitt barn eller olovligt håller det kvar ska barnet snabbt föras tillbaka till det land där det tidigare bott. Däremot säger den inget om själva vårdnadsärendet.

Sverige och ett 80-tal andra länder har skrivit under Haagkonventionen och vårdnadsärenden med konventionsstater är alltid lättare att lösa. De svåraste fallen är när en förälder rövat bort sitt barn till ett land som inte undertecknat konventionen. Risken är då stor att barnet inte kan återförenas med sin andra förälder. Varje år förs cirka 40 barn till eller från Sverige mot den andre förälderns vilja.

Det var utifrån Haagkonventionen som de svenska domstolarna ända upp i regeringsrätten beslutade att Kimberley Stark skulle tillbaka till sin pappa i Sydafrika. Där pågår en vårdnadstvist som ännu inte är avgjord. Mamman hade utan faderns medgivande tagit med sig Kimberley och hennes bröder till Sverige. Pappan hade begärt att Kimberley och mellanbrodern Donovan skulle återföras till Sydafrika i enlighet med Haagkonventionen. Donovan talade i rätten om att han inte ville det och fick därmed stanna i Sverige. Kimberley däremot fick inte ens tillfälle att säga vad hon tyckte för hon anses inte gammal nog att kunna ha en uppfattning. Det betyder att vårdnadsärendet för Donovans del kommer att avgöras i Sverige och för Kimberleys i Sydafrika.

Haagkonventionen innehåller en möjlighet till undantag om man bedömer att barnet löper allvarlig risk för psykisk eller fysisk skada om det återförs till hemlandet. Kimberleys mamma hävdade med stöd av läkarintyg att så var fallet, men rätten bedömde att den risken inte var stor och hänvisade bland annat till att flickan bott i tre år med sin far och att det finns utlåtanden från Sydafrika som intygar att hon under denna tid utvecklats normalt.

Även Barnkonventionen tar upp frågan om olovliga bortföranden. I artikel 11 står:
1. Konventionsstaterna skall vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet.
2. För detta ändamål ska konventionsstaterna främja ingåendet av bilaterala och multilaterala överenskommelser eller anslutning till befintliga överenskommelser.

Andra delar i Barnkonventionen som Rädda Barnen tycker är viktiga i detta sammanhang är artikel 3 som slår fast att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet och artikel 12 som talar om att barn har rätt att vara delaktiga i alla beslut som rör dem.

Att se till barnets bästa när man avgör ett ärende om att återföra bortrövade barn är förstås starkare än att bara säga att barnet inte får lida skada. Därför föreslår Rädda Barnen att man i den svenska lagen om överflyttning lägger till en skrivning om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet.

Haagkonventionen säger att man ska ta hänsyn till barnets åsikt om det uppnått skälig ålder och mognat. I Kimberleyfallet har man inte ansett att hon har gjort det och därför inte ens frågat efter hennes uppfattning. Rädda Barnen tycker att det är fel att avgöra en fråga som denna utan att ta hänsyn till vad barnet själv anser.
Just Kimberleyfallet har fått stor plats i media. Mammans advokat Tryggve Emstedt har varit mycket aktiv med att kontakta media och frågan har varit tacksam att skriva om. Till tidningen Journalisten säger advokaten att han givit över hundra intervjuer. Svenska medier har tämligen okritiskt speglats mammans version av konflikten.

Följden av detta har varit en stark opinion för att flickan inte skulle återföras till Sydafrika, och att man således skulle utnyttja möjligheten att göra undantag från Haagkonventionen. Mediarapporteringen om Kimberley har entydigt talat om hon mått dåligt, men allmänheten kan inte veta om det beror på att mamman förde bort henne från hennes invanda miljö, att hon tvingats hålla sig gömd, hetsen kring all mediauppvaktning, att hon inte vill till sin pappa eller av något annat skäl. Det finns anledning att fråga sig om kraven på ett undantag från Haagkonventionen hade varit lika starka om flickan bott i tre år med sin mamma i Sverige och den bortrövande parten varit en man från Afrika.