Artikel 11: Olovligt bortförande

1. Konventionsstaterna skall vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet.
2. För detta ändamål skall konventionsstaterna främja ingåendet av bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller anslutning till befintliga överenskommelser.

Med olovligt bortförande av barn avses framför allt då en förälder utan lov för med sig sitt barn till ett annat land. Hit hör också fall då en förälder olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter utgången av en umgängestid eller efter det att en domstol bestämt att den andra föräldern skall ha vårdnaden om barnet. I båda fallen är ändamålet att hindra den andra föräldern från att ha vårdnaden om barnet eller utöva umgängesrätt.

Nedan följer en artikel jag har hittat i tidningen BARN (2:2008)

Gränslös kärlek och ändlös kamp
Med internationell kärlek och fler äktenskap över gränserna följer också fler internationella vårdnadstvister. Striden om 7-åriga Kimberley Stark är ett exempel man kunnat följa i svenska media..
Det är alltid svårt att avgöra vad som är rätt eller fel i en vårdnadstvist, bara en sak är alltid säker - det är barnen som drabbas hårdast. I internationella tvister förlorar de nästan alltid närheten till den ena föräldern oavsett hur utgången blir. För föräldern innebär en förlust i vårdnadstvisten att man får svårt att umgås med sitt barn. Delad vårdnad är nästan otänkbart.

Den första frågan i en internationell vårdnadstvist är förstås i vilket land den ska avgöras. För föräldrarna är det en fördel att det blir i just det egna hemlandet. För att minska risken för att en förälder därför för bort sitt barn eller håller det gömt i samband med en vårdnadstvist tillkom Haagkonventionen nr 28, 1980. Den slår fast att vårdnaden alltid ska avgöras i det land där barnet stadigvarande bor.

Haagkonventionen säger att om en förälder under pågående vårdnadstvist rövar bort sitt barn eller olovligt håller det kvar ska barnet snabbt föras tillbaka till det land där det tidigare bott. Däremot säger den inget om själva vårdnadsärendet.

Sverige och ett 80-tal andra länder har skrivit under Haagkonventionen och vårdnadsärenden med konventionsstater är alltid lättare att lösa. De svåraste fallen är när en förälder rövat bort sitt barn till ett land som inte undertecknat konventionen. Risken är då stor att barnet inte kan återförenas med sin andra förälder. Varje år förs cirka 40 barn till eller från Sverige mot den andre förälderns vilja.

Det var utifrån Haagkonventionen som de svenska domstolarna ända upp i regeringsrätten beslutade att Kimberley Stark skulle tillbaka till sin pappa i Sydafrika. Där pågår en vårdnadstvist som ännu inte är avgjord. Mamman hade utan faderns medgivande tagit med sig Kimberley och hennes bröder till Sverige. Pappan hade begärt att Kimberley och mellanbrodern Donovan skulle återföras till Sydafrika i enlighet med Haagkonventionen. Donovan talade i rätten om att han inte ville det och fick därmed stanna i Sverige. Kimberley däremot fick inte ens tillfälle att säga vad hon tyckte för hon anses inte gammal nog att kunna ha en uppfattning. Det betyder att vårdnadsärendet för Donovans del kommer att avgöras i Sverige och för Kimberleys i Sydafrika.

Haagkonventionen innehåller en möjlighet till undantag om man bedömer att barnet löper allvarlig risk för psykisk eller fysisk skada om det återförs till hemlandet. Kimberleys mamma hävdade med stöd av läkarintyg att så var fallet, men rätten bedömde att den risken inte var stor och hänvisade bland annat till att flickan bott i tre år med sin far och att det finns utlåtanden från Sydafrika som intygar att hon under denna tid utvecklats normalt.

Även Barnkonventionen tar upp frågan om olovliga bortföranden. I artikel 11 står:
1. Konventionsstaterna skall vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet.
2. För detta ändamål ska konventionsstaterna främja ingåendet av bilaterala och multilaterala överenskommelser eller anslutning till befintliga överenskommelser.

Andra delar i Barnkonventionen som Rädda Barnen tycker är viktiga i detta sammanhang är artikel 3 som slår fast att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet och artikel 12 som talar om att barn har rätt att vara delaktiga i alla beslut som rör dem.

Att se till barnets bästa när man avgör ett ärende om att återföra bortrövade barn är förstås starkare än att bara säga att barnet inte får lida skada. Därför föreslår Rädda Barnen att man i den svenska lagen om överflyttning lägger till en skrivning om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet.

Haagkonventionen säger att man ska ta hänsyn till barnets åsikt om det uppnått skälig ålder och mognat. I Kimberleyfallet har man inte ansett att hon har gjort det och därför inte ens frågat efter hennes uppfattning. Rädda Barnen tycker att det är fel att avgöra en fråga som denna utan att ta hänsyn till vad barnet själv anser.
Just Kimberleyfallet har fått stor plats i media. Mammans advokat Tryggve Emstedt har varit mycket aktiv med att kontakta media och frågan har varit tacksam att skriva om. Till tidningen Journalisten säger advokaten att han givit över hundra intervjuer. Svenska medier har tämligen okritiskt speglats mammans version av konflikten.

Följden av detta har varit en stark opinion för att flickan inte skulle återföras till Sydafrika, och att man således skulle utnyttja möjligheten att göra undantag från Haagkonventionen. Mediarapporteringen om Kimberley har entydigt talat om hon mått dåligt, men allmänheten kan inte veta om det beror på att mamman förde bort henne från hennes invanda miljö, att hon tvingats hålla sig gömd, hetsen kring all mediauppvaktning, att hon inte vill till sin pappa eller av något annat skäl. Det finns anledning att fråga sig om kraven på ett undantag från Haagkonventionen hade varit lika starka om flickan bott i tre år med sin mamma i Sverige och den bortrövande parten varit en man från Afrika.